Snarkisar

Igår fick jag ett infall och satte mig för att sy ett gosedjur. Helt utklippt på frihand. Tanken var att han skulle lämnas till dagis som någon form av inflyttningspresent. Dom har flyttat till helt nya lokaler och det är först den här veckan barnen har börjat vara där.



Den mer potatislike till vänster är den jag sydde igår. Dock la min treåring beslag på den och döpte den raskt till "Snarkis", så den kan jag ju inte ge bort. Idag när jag lämnat henne på dagis ensam för första gången, åkte jag hem och passade på att sy en ny variant som jag sedan tog med mig när jag hämtade. Jag hoppas Snarkis nummer två ska bli populär på dagis.

Material: Spillbitar av diverse tyger, stoppade med kuddstopp.

Det roliga med sådan här saker är ju att dom kan se ut precis hur som helst. Jätteroliga var dom att sy, så det kommer säkert komma fler Snarkisar framöver.

Någon på en Fia?

Helt sysslolös var jag inte när vi var i stugan på sportlovet. Fick, med inspiration av min sambo, en idé om att göra ett eget Fia-spel innan vi åkte. Och detta blev resultatet.



Bottenplattan är rätstickad i Iglo från Trysilgarn på stickor 8 och sedan tovad i tvättmaskinen. Prickarna har jag sedan nåltovat fast. Även spelpjäserna och tärningen är nåltovade. Tärningen blev riktigt bra, om än med viss övervikt för femmor och sexor. Materialet till nåltovningen kommer från ett startset som jag köpte för ett par år sedan, minns inte var.

Positivt: Det var ett superkul projekt, och blev över förväntan bra.

Negativt: Prickarna hamnade lite snett på spelplanen, men jag känner att det inte gör så mycket. Och om jag vantrivs med det får jag väl göra en ny spelplan.

Januaribyte

Januaribytet på Sjalbarn var leksak, och det tyckte jag verkade så kul så jag hoppade på det. Jag valde att sy en trasdocka, efter inspiration från boken Barndomslandet av Susie Lacome. En bok med massor av inspiration till saker till barn och barnrum.



Dockan är sydd av oblekt lakansväv från Ikea, hår från min restgarnskasse. Kläderna är sydda av diverse spillbitar (muddbyxor i velour, kjol i trikå, klänning/nattlinne av trikå och jumper i trikå) samt stickade av restgarner (halsduk och tröja). Avslutade det hela med att sy en förvaringspåse av röda flodhästar från Ikea.

Arbetet med den här dockan gav mig en idé till lilla tösens adventskalender i december. Ska sy en docka åt henne också och fylla paketen fram till jul med kläder. Om jag börjar redan nu blir det ju inte många plagg per månad.

Dockan kanske inte är den vackraste i världen, men hon är personlig och gjord med omtanke och jag hoppas att hon uppskattas. :) Och nu väntar jag med spänning på att jag ska få "min" leksak i brevlådan också.

Hur man inte virkar en mössa

Jag fick för mig häromdagen att jag skulle virka mig en mössa. Så jag plockade fram kassen med raggsocksrestgarner som egentligen ska bli mormorsrutor och satte igång. Men jag tyckte inte jag hade behov av att leta upp något mönster, en mössa kan ju inte vara så svår att få till....

Trodde jag.

Den första blev för platt. Och höll på att bli en basker innan den slutligen blev...



En kudde. Men den fick inte vara kudde mer än över natten innan minstingen adopterade den som boll. Så den gick från mössa, till basker, till kudde, till boll. Inte illa va? ;)

Så satte jag virknålen i arbete igen, med ett nytt försök till mössa. Och den här gången såg det länge verkligen ut att bli en mössa. men tillslut spårade det ur, och tillslut blev det....



En väska. Har fodrat den invändigt med ett gammalt örngott så man kan ha småsaker i den utan att de trillar ut mellan maskorna.

Vi får väl se vad nästa försök till mössa slutar som. Det är det som är så skönt med frihandsvirkning. Blev det inte det man tänkte sig från början kan man alltid göra något annat av det. :)

En kaka till kaffet

Ikväll har stora tösens fröken bjudit in oss föräldrar till en pysselkväll där vi ska tillverka kakor och godbitar till den kiosk de ska ha i klassrummet för lite praktisk matematik. Av lera alltså. Men eftersom jag känner att jag inte kan närvara någon längre stund, men ändå vill bidra med något, har jag idag pysslat ihop dessa.



Material: Spillbitar av bomullstyger.

Mönster: Inget, jag klippte lite på frihand.

Jag gjorde ett försök på en kanelbulle också, men den såg alldeles för mycket ut som en hundbajs för att jag ska vilja släppa den lös i ett klassrum fullt med sjuåringar.

Möt bröderna Samuel

Bröderna Samuel är igelkottar. Eller Nyckelkottar om man frågar tvååringen i familjen.

I söndags morse klev jag upp strax efter klockan sex när jag inte längre orkade ligga kvar i sängen och försöka somna om. Satte mig istället och virkade. Började på den gule broder Samuel, och när döttrarna fick syn på den första var jag tvungen att göra en till så dom fick varsin. Idag hade jag äntligen ro i kroppen och göra klart lillebror Samuel, den röda.

Ganska snabbt tillverkade, det som tar längst tid är att göra garnbollen. Nu blev dom här ganska stora eftersom jag nog hade både tjockare garn och grövre virknål än mönstret angav, men det gör ju inte så mycket. Tillverkade av restgarner efter ett mönster ur ett av Marks mönsterhäften från 70-talet (tror jag).

Ett enkelt och snabbt projekt som tjejerna blev glada för. Finns fler djur i samma serie i häftet, får se om jag sätter mig och pysslar ihop dom också vad det lider.