tisdag 27 maj 2008

Solhatten som inte ville

Det här är historien om solhatten som verkligen inte ville komma till.

På eftermiddagen idag klippte jag ut alla delar till två solhattar, och sicksackade alla kanter. Utan några incidenter. Ikväll skulle jag sy ihop dom hade jag tänkt. Började med den som min stora dotter önskat sig, den prickiga. Och genast började allt gå fel. Av någon anledning, som jag bara inte kan begripa, så passade inte den runda delen högst upp ihop med den delen som sitter i mitten. Den var för stor upptäckte jag när jag sytt nästan hela vägen runt. Sprättade, klippte ner den, sicksackade den igen och sydde fast den. Fortfarande för stor. Sa några fula ord och gjorde om samma förfarande igen. Sa några till fula ord. Bestämde mig för att den delen garanterat skulle bli foder. Tack och lov skulle jag ha lika tyg inne och ute.


Sydde ihop ytterdelen. Eftersom jag klippt ut delarna samtidigt antog jag att även denna var för stor och kompenserade för det på en gång med lite större sömnsmån på den runda delen än på den andra. Misstag. För här passade delarna ihop. Sa några fula ord igen, suckade, sprättade och sydde om.


Nu skulle jag ha sytt stickningen längst upp, men eftersom jag skulle byta tråd innan jag sydde den så ville jag sy ihop alla delar först (upptäckte ju nämligen att jag hade nästan slut på svart tråd, och ville vara säker på att den skulle räcka till stckningarna, så jag sydde ihop alla delar med rött istället). Upptäckte senare att det är ett misstag att ändra syordning på något man gjort några gånger...


Sydde fast brättet i resten av hatten. Fick det inte riktigt att stämma överallt så det blev tynkigt och fult på en del ställen. Suckade, svor och funderade på att förpassa hela projektet till soptunnan. Sprättade, måttade, passade ihop, och fick till slut ihop det. Inte supersnyggt, men inte iögonfallande fult i alla fall.


Sydde på brättet på andra halvan av hatten, upptäckte att jag hade glömt sy fast namnbandet, som jag brukar sy dubbelvikt i sömmen som syr fast brättet i resten av hatten. Suckade, svor, sprättade en liten bit och pillade in namnbandet. Sydde ihop.


Sydde den översta stickningen på ytterhatten. Sydde den nedre stickningen på ytterhatten. Kom på att jag inte alls skulle sy den nedre stickningen på ytterhatten just då eftersom den stickningen sys efter att ytterhatt och foder sytts ihop för att hålla ihop hela altet. Suckade och svor över att jag var så korkad att jag ändrade syordning bara för att slippa ett trådbyte... Bestämde mig för att inte sprätta utan att försöka hålla mig i samma spår när jag sydde stickningen när allt det andra var klart. Sydde den övre stickningen i fodret.


Kantade hatten, faktiskt utan större bekymmer.


Sydde den nedre stickningen, hyffsat bra i samma spår som innan.


Klart. Tänker inte ens tanken på att sy den andra hatten som ligger tillklippt. Stänger av symaskinen och svär på att inte titta på den igen idag.


Mönster: Ursprungligen från Allt om Handarbete 5/08, med en mängd modifieringar.

Material: Tyg från Calletex i Örebro. Snedslå från ICA (att jag aldrig kommer ihåg att köpa svart snedslå när jag är på en vettig syaffär....) Namnband från Mina Namnband.

Positivt: Skulle vilja säga inget, men det får väl bli att dottern nu borde sluta tjata om den prickiga hatten...

Negativt: Tja, vad säger man..............

3 kommentarer:

OttoPippi sa...

:-) :-) :-) Äntligen!!! :-) :-) Förlåt mig, men jag känner sååååå väl igen mig, det är därför... :-) :-) Var och varannan sömnad känns ju såhär!! Tycker emellertid att du ska va skitnöjd med ditt supercoola resultat! Och det är ju det som räknas, eller hur? Skam den som ger sig!!! Och kram från OttoPippi!!

LumLum sa...

Jo, med lite distans till dne så kan jag nog vara nöjd. Om inte annat så med att storleken tillslut blev perfekt.

Kaja sa...

Stackare! Men, den blev ju cool i alla fall! Alla har vi nog "värsta sykvällen" att skryta med...

//Kaja